Musik har alltid varit viktigt för mig, inte att framföra, men att lyssna på. Musiksmaken har givetvis varierat genom åren och det enda jag egentligen inte lyssnat på eller brytt mig om är klassiskt och jazz. Jag tänkte ta er, mina kära läsare, på en tur genom ett decennium av min musiksmak, höra de låtar jag lyssnade på då och som eventuellt betyder något speciellt för mig.
Vi börjar år 1986, jag kommer inte ihåg vad jag lyssnade på före det. 1986 köpte min bästa barndomskompis en LP-skiva, Twisted Sister – Stay Hungry. Min favoritlåt från den skivan är We’re Not Gonna Take It. In fact diggade jag och kompisen den låten så mycket att vi spökade ut oss med kedjor och spelade låtsasband i deras källare, jag på trummor med svetsstickor som trumpinnar och upp och nervända ämbaren som trummor. Kompisen som sångare och gitarrist. Jestas om man sku se någo av bilderna från den tiden för jag vet att vi blev fotade i våra munderingar.
1987 var året då jag fick en gammal bandspelare och upptäckte mina storasystrars “lämningar” i form av C-kassetter som hade inspelningar främst från radio. Inspelningarna bestod av sådan populärmusik som fick sändas på radio den tiden. De flesta kassetterna återanvändes dock av mig för att kopiera spel till min C-64 och for vidare med den när den såldes några år senare. Synd! Jag sku gärna ha haft de kassetterna i behåll idag. En låt som jag kommer ihåg att fanns på kassetterna bland all Beatles och Moody Blues är Marvin Gaye – Sexual Healing. Eftersom jag kommer ihåg just den låten måste den ha lämnat intryck på mig. Kanske det var namnet?
1988 upptäckte jag ett definitivt favoritband. Jag vet inte vem jag bandade av Eurythmics – Thorn in My Side av men jag kommer ihåg att jag lyssnade på den låten om och om igen. Kanske minnet sviker om bandningen och den fanns på något av min yngsta storasyrras kassetter.
1989 är vi på fastare mark, det definitiva minnet från den tiden är skolutflykten till Helsingfors i på hösten 1989. Jag kommer ihåg att jag hade bandat av Jean Michel Jarre – Equinoxe och att jag lyssnade på den i en lånad freestyle hela tiden. På den utflykten tappade jag min plånbok med 30mk i men eftersom jag hade skrivit mitt namn i den fick jag den tillbaka via polisen. Samma polis som tog 10mk i hittegodsavgift av mig. Någonstans där så grundades min ännu idag starka misstänksamhet mot “männen i blått”. Nåh, tillbaka till Jarre, hans Equinoxe 3 får agera exempel. Varje gång jag hör den här låten får jag ett sentimentalt ryck och transporteras tillbaka till bussen som kör nånstans i närheten av Böle eftersom jag kan se TV-tornet.
1990 köpte en kompis en stor stereo med ännu större högtalare och vi lyssnade ofta på musik där. Den låt som jag speciellt kommer ihåg från året är Jean Michel Jarre – Calypso 2 från skivan Waiting for Costeau. Låten innehåller ett par saftiga smällar på bastrumma som verkligen fick det att skaka i väggarna. Det är vid 4:25 in i låten som de kommer och fram tills dess är det värsta stigningen som i White Rabbit.
1991 gick jag i gymnasiet. Jag vet inte vilken tid på året jag hörde U96 – Das Boot första gången men jag vet att den spelades från den lilla mini-stereo som brukade ställas upp på ett av borden utanför matsalen. Låten har sedan jag hörde den första gången varit en av mina absoluta favoriter. Filmen (filmerna) har jag sett många gånger och boken läser jag ännu om minst en gång i året.
1992 var väl året jag på riktigt upptäckte hur det var att vara kär och inte kunna berätta åt den som man var kär i vad man kände. Det här var även året jag fick körkort och eftersom man körde runt med radion på eller med en kassett i spelaren får året sammanfattas med TVÅ låtar. Först Alphaville – Big in Japan som var en stor hit just då i bilen. Låten blev ju re-releasad 1992. Jag tänker alltid på gaturally när jag hör Alphaville.
Efter att man kört gaturally, kommit hem och låg på sängen suckandes djupt fastnaden ju musiken som spelade i bakgrunden. I slutet av 1992 kom ABBA – Happy New Year ofta på radion. Jag associerar därför alltid den låten med olycklig kärlek. Speciellt refrängen.
1993 gick jag ut gymnasiet och tänkte studera vidare vid Tekniska Högskolan i Otnäs. Eftersom det inte gått speciellt bra i matematiken i studentskrivningarna var jag på Teknologföreningens prekurs på våren 1993. Prepkursen var bortkastade pengar eftersom jag bodde i en lånad lägenhet i Brunakärr hur många kilometer som helst från Otnäs. Jag skolkade alltså ganska friskt från kursen och det märktes ju sen när man inte kom in… Under tiden man låg ensam i lägenheten och såg ut över Böle lyssnade jag på Chris Reas God’s Great Banana Skin och främst då låten Nothing to Fear. Låten påminner mig starkt hur det är att vara ensam i en främmande stad, prepkursen varade ju i nästan tre veckor.
På hösten köpte jag Pet Shop Boys – Very och låten Go West från den blev det lyssnat på många gånger. Ja före jag lyssnade på den låten visste jag inte att det var Village People som gjort den. Skivfodralet var dessutom käckt orange och sku jag ha mina CD:n ståendes framme sku den sticka ut ännu idag.
1994 var jag i milin men när jag var hemma så passade jag på att dundra med min nyinköpta stereo och en av favoritskivorna var ZZ Top – Recycler som jag köpte på nyårsafton 1993. Favoritlåten från den skivan är Concrete and Steel. Jag väljer naturligtvis att ignorera låtarna som annars spelade medan man var i milin, Status Quo och Eppu Normaali och sådana.
1995 studerande jag första året vid akademin och upptäckte alla skivbutiker i Åbo. Två skivor sticker speciellt ut från det här året, den ena är Apollo 440 – Millennium Fever. Jag blev introducerad till Apollo 440 av Jojjen och skivan köpte jag in fact på Pampas Nationaldag i Vasa. Låten som jag så ofta lyssnade på på våren 1995 är Liquid Cool.
Den andra skivan är Pink Floyd – Division Bell. Jag köpte den på hösten 1995 och jag lyssnade många gånger på den, speciellt sista låten High Hopes. Det här var hösten jag blev ihop med Kristina. En period i mitt liv som påverkat en del kan man väl säga.
Ett decennium har nu gått sedan Twisted Sister LP:n i barndomskompisens vardagsrum på deras Luxor. Blogginlägget skulle inte ha varit möjligt utan mina dagböcker från tiden och min på pennit noggranna bokföring av köpt musik. Det var roligt att gå på upptäcktsfärd i minnesgångarna och jag ska se om jag kan skriva om 1996-2005 någon annan månbelyst och sömnlös natt.
