2006 Kingston Wall – I Feel Love från skivan Kingston Wall II. Av någon anledning fastnade jag hårt för detta finska 90-talsband med dess tragiska historia. Den här låten vet jag att jag lyssnade mycket på och jag föredrar den alla gånger framom Donna Summers original. Nuvarande KW-favoritlåt är antagligen Shine on Me från samma skiva eller så For All Mankind från skivan Tri-Logy. Köpte till och med alla tre CD:n år 2006.

Click here to view the video on YouTube.

2007 VNV Nation – Beloved från skivan Futureperfect. Den här låten kan jag lyssna på hur mycket som helst och är en av anledningarna till att jag upptäckte Funker Vogt och andra industrial band på nytt. Jag är sur att den här låten inte finns på Spotify, brukar ta den från Youtube eller så från den egenhändigt rippade mp3:an.

Click here to view the video on YouTube.

2008 Nina Rochelle – Happy från skivan Om Sverige Vill Ha Det Så. Lika som med Broder Daniel måste jag undermedvetet fått det här bandet och den här låten inbränd. Den här finns heller inte på Spotify, skivan finns men saknar flera låtar. Grrr! Nåh, har rippat skivan. Det här är en av de sista CD:na jag köpte.

Click here to view the video on YouTube.

2009 Deep Purple – Child in Time från skivan Deep Purple in Rock men även på nåndera av deras femtielva Greatest Hits-skivor. Antagligen världens bästa låt eftersom när man lyssnat den klart börjar den på nytt. Stapelvara i min spellista, ska lyssnas minst en gång i veckan.

Click here to view the video on YouTube.

2010 Funker Vogt – Red Queen från skivan Revivor. Den här skivan fanns på Spotify men ströks nångång i början av 2011. Banditer!

1996 Hypocrisy – Slippin’ Away från skivan Abducted. Den här skivan köpte jag efter att jag hört den några gånger hos Halavakken. Skivans första låtar är mer eller mindre vanlig dödsmetall med alien-tema men de tre sista låtarna är vad som fick  mig att köpa skivan. De har jag lyssnat på om och om igen, de finns alla tre med i min singel-samling i bilen. Jag antar man nästan kan se skillnad på de ospelade och de spelade delarna av CD:n, så ofta snurrade den före den blev rippad. Låten Slippin’ Away är den bästa av de tre.

Click here to view the video on YouTube.

1997 Apollo 440 – Vanishing Point från skivan Electro Glide in Blue. Jag köpte skivan i början av 1997 och fastnade genast för de låtar som inte blev singlar från skivan, speciellt låt nummer fem – Vanishing Point.  7 minuter och 28 sekunder av ren ambient. Musik som gjord för hörlurar.

Click here to view the video on YouTube.

1998 Rolling Stones – Paint It, Black från skivan Aftermath. En av de första mp3:or jag laddade ner och jag lyssnade så ofta på den att jag a) lyssnade sönder den och b) alltid använder den för att testa om ljudet fungerar i datorn efter någon ändring. Att låten finns i en av mina favoritfilmer FMJ gör ju inte saken sämre.

Click here to view the video on YouTube.

1999 Rob Dougan – Clubbed to Death från Matrix Soundtracket. Den här låten är den bästa från hela Matrix-filmen som naturligtvis var the film of nittinie. Igen en låt för hörlurar.

Click here to view the video on YouTube.

2000 Funker Vogt – Nuclear Winter från skivan Machine Zeit. Den första Funker-låten som jag blev introducerad till av Dempa på IRC. Det tog flera år innan jag började lyssna på andra Funker Vogt-låtar eller annan industrial men nu tillhör det stapelvaran i min Spotify-spellista. Pianomusik när den är som bäst.

Click here to view the video on YouTube.

2001 Rammstein – Ich Will från skivan Mutter. 2001 hade jag en svår Rammstein period och det blev inte bättre av skivan Mutter som innehåller nästan bara bra låtar.

Click here to view the video on YouTube.

2002 Ladytron – Playgirl från skivan 604. Ladytron blev jag tipsad om av Lotta och speciellt låten Playgirl har fastnat.  Tyvärr har jag inte gillat några av deras senare skivor så från min synvinkel blev de ett one-hit wonder.

Click here to view the video on YouTube.

2003 Apoptygma Berzerk – Kathy’s Song från skiva APBL2000. Dempa var även den som tipsade mig om Apoptygma Berzerk och deras live-skiva APBL2000 lyssnade jag mycket på förrän jag fastnade för överiga (och bättre) Apop-skivor. Låten nedan är album-versionen från skivan Welcome to Earth.

Click here to view the video on YouTube.

2004 Flaming Lips – Yoshimi Battles the Pink Robots Part I från skivan med samma namn. Ännu en låt av ett band jag hittills aldrig hört om som jag blev tipsad om av Lotta. Jag gillade musiken så mycket att jag köpte skivan. Döpte till och med min nya jobbmaskin till yoshimi. Tyvärr har Flaming Lips gjort en massa ren dritt, det här är enda skivan jag tål.

Click here to view the video on YouTube.

2005 Broder Daniel – Cruel Town. Denna låt brände Nybä in på landefesten sin genom att luukutta på den på högsta volym medan vi sov i rummet bredvid. Efter det har jag haft svårt att motstå den. Denna låt och Shoreline lyssnar jag ofta på.

Click here to view the video on YouTube.

Då har ännu ett decennium gått, snabbt gick det även om det tog en god stund att skriva inlägget. Om en tid kommer del två komma fem som behandlar åren 2006-2010.

A som i Accesspunkter – Gissa vad jag gör på jobbet just nu.
B som i Bärs – Alltför lite inmundigat på sistone.
C som i Cigg – Som jag sku vilja ha just nu.
D som i Deadline – Något jag har svårt att hålla
E som i E-cigarett – Som jag provade köpa.
F som i Fet – No further comments.
G som i Gilette – Har börjat raka skallen.
H som i Helg – Som ska vara jävligt skön utan program.
I som i Intressanta – Vilka tiderna vi lever i nu är.
J som i Jul – Ja det är visst om några dagar.
K som i Klappar – Köps i år i singularis.
L som i Lundia – Borde väl bygga klart hyllan i arbetsrummet.
M som i Metz – Funderar på att köpa två Metz-blixtar hos Stora Gula Fula.
N som i Nyår – Blev nyligen ordnat program.
O som i Oregelbunden – Min nattsömn.
P som i Psoriasis – Årlig plåga den mörka årstiden.
Q som i Kul – Vilket det vore att ha mera pengar över varje månad.
R som i Reparationer – Hoppas jag det inte behövs på bilen det närmaste året.
S som i Semester – Som jag har 0 dagar kvar av.
T som i Tuggummi – Storförbrukare.
U som i Underligt – Vad livet är ibland.
V som i Vinter – Som är bra som den är.
W som i Whisky – Borde ta ett glas.
X som i Extra – Vad det alltid finns av jobb.
Y som i Yvonne – Nybliven mamma.
Z som i ZZZ – Något det ofta blir gjort efter jobbet.
Å som i Årsskifte – Innebär nya utmaningar.
Ä som i Ändringar – Som det kanske blir.
Ö som i Övertid – Nästa års modeord.

Vi börjar år 1986, jag kommer inte ihåg vad jag lyssnade på före det. 1986 köpte min bästa barndomskompis en LP-skiva, Twisted Sister – Stay Hungry. Min favoritlåt från den skivan är We’re Not Gonna Take It. In fact diggade jag och kompisen den låten så mycket att vi spökade ut oss med kedjor och spelade låtsasband i deras källare, jag på trummor med svetsstickor som trumpinnar och upp och nervända ämbaren som trummor. Kompisen som sångare och gitarrist. Jestas om man sku se någo av bilderna från den tiden för jag vet att vi blev fotade i våra munderingar.

Click here to view the video on YouTube.

1987 var året då jag fick en gammal bandspelare och upptäckte mina storasystrars “lämningar” i form av C-kassetter som hade inspelningar främst från radio. Inspelningarna bestod av sådan populärmusik som fick sändas på radio den tiden. De flesta kassetterna återanvändes dock av mig för att kopiera spel till min C-64 och for vidare med den när den såldes några år senare. Synd! Jag sku gärna ha haft de kassetterna i behåll idag. En låt som jag kommer ihåg att fanns på kassetterna bland all Beatles och Moody Blues är Marvin Gaye – Sexual Healing. Eftersom jag kommer ihåg just den låten måste den ha lämnat intryck på mig. Kanske det var namnet?

Click here to view the video on YouTube.

1988 upptäckte jag ett definitivt favoritband. Jag vet inte vem jag bandade av Eurythmics – Thorn in My Side av men jag kommer ihåg att jag lyssnade på den låten om och om igen. Kanske minnet sviker om bandningen och den fanns på något av min yngsta storasyrras kassetter.

Click here to view the video on YouTube.

1989 är vi på fastare mark, det definitiva minnet från den tiden är skolutflykten till Helsingfors i på hösten 1989. Jag kommer ihåg att jag hade bandat av Jean Michel Jarre – Equinoxe och att jag lyssnade på den i en lånad freestyle hela tiden. På den utflykten tappade jag min plånbok med 30mk i men eftersom jag hade skrivit mitt namn i den fick jag den tillbaka via polisen. Samma polis som tog 10mk i hittegodsavgift av mig. Någonstans där så grundades min ännu idag starka misstänksamhet mot “männen i blått”. Nåh, tillbaka till Jarre, hans Equinoxe 3 får agera exempel. Varje gång jag hör den här låten får jag ett sentimentalt ryck och transporteras tillbaka till bussen som kör nånstans i närheten av Böle eftersom jag kan se TV-tornet.

Click here to view the video on YouTube.

1990 köpte en kompis en stor stereo med ännu större högtalare och vi lyssnade ofta på musik där. Den låt som jag speciellt kommer ihåg från året är Jean Michel Jarre – Calypso 2 från skivan Waiting for Costeau. Låten innehåller ett par saftiga smällar på bastrumma som verkligen fick det att skaka i väggarna. Det är vid 4:25 in i låten som de kommer och fram tills dess är det värsta stigningen som i White Rabbit.

Click here to view the video on YouTube.

1991 gick jag i gymnasiet. Jag vet inte vilken tid på året jag hörde U96 – Das Boot första gången men jag vet att den spelades från den lilla mini-stereo som brukade ställas upp på ett av borden utanför matsalen. Låten har sedan jag hörde den första gången varit en av mina absoluta favoriter. Filmen (filmerna) har jag sett många gånger och boken läser jag ännu om minst en gång i året.

Click here to view the video on YouTube.

1992 var väl året jag på riktigt upptäckte hur det var att vara kär och inte kunna berätta åt den som man var kär i vad man kände. Det här var även året jag fick körkort och eftersom man körde runt med radion på eller med en kassett i spelaren får året sammanfattas med TVÅ låtar. Först Alphaville – Big in Japan som var en stor hit just då i bilen. Låten blev ju re-releasad 1992. Jag tänker alltid på gaturally när jag hör Alphaville.

Click here to view the video on YouTube.

Efter att man kört gaturally, kommit hem och låg på sängen suckandes djupt fastnaden ju musiken som spelade i bakgrunden. I slutet av 1992 kom ABBA – Happy New Year ofta på radion. Jag associerar därför alltid den låten med olycklig kärlek. Speciellt refrängen.

Click here to view the video on YouTube.

1993 gick jag ut gymnasiet och tänkte studera vidare vid Tekniska Högskolan i Otnäs. Eftersom det inte gått speciellt bra i matematiken i studentskrivningarna var jag på Teknologföreningens prekurs på våren 1993. Prepkursen var bortkastade pengar eftersom jag bodde i en lånad lägenhet i Brunakärr hur många kilometer som helst från Otnäs. Jag skolkade alltså ganska friskt från kursen och det märktes ju sen när man inte kom in… Under tiden man låg ensam i lägenheten och såg ut över Böle lyssnade jag på Chris Reas God’s Great Banana Skin och främst då låten Nothing to Fear. Låten påminner mig starkt hur det är att vara ensam i en främmande stad, prepkursen varade ju i nästan tre veckor.

Click here to view the video on YouTube.

På hösten köpte jag Pet Shop Boys – Very och låten Go West från den blev det lyssnat på många gånger. Ja före jag lyssnade på den låten visste jag inte att det var Village People som gjort den. Skivfodralet var dessutom käckt orange och sku jag ha mina CD:n ståendes framme sku den sticka ut ännu idag.

Click here to view the video on YouTube.

1994 var jag i milin men när jag var hemma så passade jag på att dundra med min nyinköpta stereo och en av favoritskivorna var ZZ Top – Recycler som jag köpte på nyårsafton 1993.  Favoritlåten från den skivan är Concrete and Steel. Jag väljer naturligtvis att ignorera låtarna som annars spelade medan man var i milin, Status Quo och Eppu Normaali och sådana.

The video cannot be shown at the moment. Please try again later.

1995 studerande jag första året vid akademin och upptäckte alla skivbutiker i Åbo. Två skivor sticker speciellt ut från det här året, den ena är Apollo 440 – Millennium Fever. Jag blev introducerad till Apollo 440 av Jojjen och skivan köpte jag in fact på Pampas Nationaldag i Vasa. Låten som jag så ofta lyssnade på på våren 1995 är Liquid Cool.

Click here to view the video on YouTube.

Den andra skivan är Pink Floyd – Division Bell. Jag köpte den på hösten 1995 och jag lyssnade många gånger på den, speciellt sista låten High Hopes. Det här var hösten jag blev ihop med Kristina. En period i mitt liv som påverkat en del kan man väl säga.

Click here to view the video on YouTube.

Ett decennium har nu gått sedan Twisted Sister LP:n i barndomskompisens vardagsrum på deras Luxor.  Blogginlägget skulle inte ha varit möjligt utan mina dagböcker från tiden och min på pennit noggranna bokföring av köpt musik. Det var roligt att gå på upptäcktsfärd i minnesgångarna och jag ska se om jag kan skriva om 1996-2005 någon annan månbelyst och sömnlös natt.

Får väl läsa fotobloggar istället då och gå genom gamla bilder. Det gömmer sig en del roligt i arkiven, men mest pinsamheter. Och vad mycket sprit man konsumerat. Kanske har något med saken att göra att man hade med kameran på varje fest men inte i vardagen. varför fotar man inte mera av vardagen? I 20 år har jag bannat över saken, men tro man lärt sig något?

Bilderna som ackompanjerar den här postningen är inte speciella på något sätt, men det var de som fastnade när jag snabbt scrollade genom bilder från början av 2000-talet. De passar tydligen med kvällens sinnesstämning.

Jag snubblade över flaskan av en slump på Alko (dricker ju inte vodka) och kunde inte låta bli att köpa den. Den får stå får sig själv i barskåpet tillsammans med likörerna, inte vågar jag ju släppa lös den här läderbögen bland mina whiskyn. Då vete fan vad som kunde hända när man inte är hemma.

Den enda fördelen med att ha den i barskåpet är att man man säga “Bring out the Gimp!” nästan gång man har fest.

Vågar du öppna dragkedjan?

Innehållet var det här: En Pentax DA* 50-135/2.8. Orsaken till varför jag köpte den är att vi ska fara till Skottland i sommar (om nu inte grispesten förstör allt) och jag behöver något “längre” i kameraväg. Jag har sedan tidigare bara två linser nämligen till min Pentax, en DA 16-45/4.0 och en FA 35/2.0 (ja min kit-lins, en DA 18-55/3.5-5.6 har jag också) och det har funnits “ett hål” i brännvidderna över 50 mm.

DA på Pentax-speak betyder att objektivet inte ritar en bild-cirkel som täcker en yta av 24x36mm (bildrutan på en 35mm film) utan den är optimerad för det mindre sensorformatet APS-C. Alla Pentax nya objektiv är av DA-typen, och det är lite synd efter som jag gärna sku vilja använda de objektiv jag köper till min Pentax MZ-S filmkamera också. Det blir väl att nångång försöka få ihop en passande uppsättning DA- och FA-objektiv…

DA* betyder att linsen är “vattentät”, vilket ju passar bra ihop med kamerahusen Pentax K10D och K20D eftersom de också är “vattentäta”. Vattentät är väl fel ord, på engelska tror jag det kallas water resistant vilket är steget ovanför splash resistant men steget under water tight. Tål regn kan man väl kalla det på svenska.

Objektivet är även mitt första med inbyggd fokusmotor och det är nästan så man känner sig som en Canikonist när man fotar med den. Jag har tyvärr inte hunnit ta så mycket bilder med linsen ännu, det började regna när jag kom hem från jobbet via posten och även om kombinationen kamera + objektiv tål regnet tycker inte jag om att bli blöt. Eventuella tester för att avgöra om jag fått ett bra exemplar får bli tills en annan dag (typ i morgon…).

Fick också bara en kontroller med så det blir inga duels i rallyspel den närmaste tiden.

Den andra införskaffningen är fem stycken VIC-20 spel på kassett som jag fick av Nylli på jobbet. Inte desto mer att säga om dessa annat än att jag snabbt tog en bild av dem för att städa skrivbordet och lyckades söndra ena skrivbordslampan som fungerar som belysning. Därför den ojämna & dåliga belysningen på de två bilderna.